Sista veckan på dagvården + närma mig platsen

Detta är min sista vecka på dagvården i Varberg. Jag trodde först att jag hade två veckor kvar, men kom igår på att min sista vecka där är nu denna veckan. Det är faktiskt väldigt blandade känslor inför det här, men på ett sätt så känns det även skönt också. Det ska bli spännande o se hur det kommer gå när jag nu inte kommer ha stödet varje dag. Dock så har det blivit bestämt att jag ska tillbaks på en booster vecka om ungefär 6 veckor, vilket känns väldigt skönt. Man brukar oftast få komma tillbaks på booster vecka efter att man varit där på en 12 veckors behandling. Men annars så känns det faktiskt skönt att jag snart har klarat mig igenom mina 12 veckor på behandlingen i Varberg, samtidigt som det på ett sätt känns läskigt att jag nu snart ska försöka klara mig utan en sån behandling. Men det går iallafall framåt för mig, jag går upp i vikt och jag är nu inte så långt ifrån normalvikt, vilket även innebär att om jag fortsätter gå upp i vikt så kommer jag snart kunna sluta med näringsdrycker. Det där med att jag igår fick se att jag inte är så långt ifrån normalvikt skapade lite ångest, men det blev faktiskt inte så mycket ångest som jag först trodde att jag skulle få. Så jag blir friskare och friskare. Min behandlare sa även det igår att hon tycker det är så härligt att jag är så mycket gladare än tidigare. Hon sa det att hon riktigt ser glimten i mina ögon, och det stämmer - för jag är så mycket gladare än tidigare även fast att jag har fått många dippar. Jag har även gjort en enorm resa under tiden som jag varit på dagvården sa behandlaren, och så ska jag fortsätta. Jag ska fortsätta min resa framåt även fast att det kan innebära att jag kan få mina dippar. Men det där med dippar är något som hör till, vilket min behandlare också sa. Vissa gånger går det bättre medan det vissa gånger går trögare vilket hör till i tillfrisknandet. Jag är iallafall oerhört stolt över mig själv som kommit såhär otroligt långt, jag har tagit mig ur den värsta delen av min anorexi - och om jag klarat det så klarar jag av att ta mig ur resten också. Men nu hinner jag inte skriva mer, jag ska nämligen alldeles strax möta upp min boendestödjare. Vi ska tillsammans närma oss platsen där jag blev våldtagen vilket jag är väldigt nervös inför. Jag har närmat mig den lite tidigare, men idag så kommer jag närma mig det ännu mer och jag är så fruktansvärt nervös inför det här och sov även jätte dåligt natten till idag, för har nästan bara tänkt på hur det här ska gå. Men jag är stark och jag klarar så mycket mer än vad jag själv tror. Detta ingår ju även i trauma bearbetningen, jag och min psykolog har ju bestämt det att jag ska närma mig platsen mer och mer tillsammans med min boendestödjare, så jag känner att jag måste ta o göra det nu. Sist blev det ju inte av dels pga hjärnskakning, men även pga att jag mådde jätte dåligt psykiskt just då. Men nu tänker jag inte dra ut på det mer. För ju mer jag drar ut på det desto längre kommer det dröja innan jag närmar mig platsen ännu mer. Så, nu kör vi helt enkelt!

Gillar

Kommentarer

Livräddmedstil
Livräddmedstil,
Du klarar det här! Heja dig! ❤️
nouw.com/livräddmedstil
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Åh, tack så jätte mycket verkligen! ❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
evelinasjostrand
evelinasjostrand,
Du är så stark, fina Sofia! Du klarar detta också! ❤
nouw.com/evelinasjostrand
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Alltså åh, tack så jätte mycket fina Evelina, det värmer verkligen att läsa dina fina ord ska du veta ❤️
nouw.com/mittlivsomsofia