Storytime

Nu var det ett bra tag sedan som jag gjorde en storytime här på min blogg, så jag hade därför tänkt ta o göra det nu. Kommer skriva om en händelse som hände förra året på midsommarafton. Tror jag redan skrivit lite om det men jag gick nog inte in så jätte mycket på det, vilket jag hade tänkt ta o göra nu, så vi kör igång!

Förra året på midsommarafton så tog jag tåget till min bästavän Cecilia eftersom att vi hade bestämt att vi skulle fira midsommar tillsammans. Åkte på en fredag och skulle även sova hemma hos henne hela den helgen, så jag åkte dit redan på morgonen den fredagen och var där någon gång på förmiddagen. Allting började bra och hela dagen var helt problemfri. Vi spelade in denna videon blandannat som ni ser precis ovanför denna texten. Vi lagade även mat, drack lite cider och hade det allmänt trevligt helt enkelt. Våran killkompis var även med och på kvällen sen så skulle vi dra ut på krogen, det fungerade också utan ett enda problem. Vi drack inte så mycket utan kände att vi helt enkelt ville ta det lugnt. Så vi var inte fulla eller något. Sedan på natten när jag och Cecilia skulle gå hem så får jag en ordentlig panikångestattack. Jag börjar hyperventilera riktigt rejält så det slutar med att jag faller ihop helt medvetslös. Cecilia berätta att hon försökte få kontakt med mig, men utan något resultat. Hon började därför med o kolla min puls och min andning. Puls hade jag, men hon insåg snabbt att jag inte andades berätta hon vilket resulterade till att hon snabbt larmade 112 och bad dem skicka en ambulans.

Tillslut vakna jag upp, vaknade upp innan ambulansen var på plats. När ambulansen tillslut kom så blev jag så sjukt dåligt bemött. Jag hade sån fruktansvärd panik och ambulanspersonalen bara stod o skällde på mig och sa till mig att jag skrämmer mina kompisar, men vafan eller?! Det var inget jag gjorde med flit, jag kunde lixom inte hjälpa det. Till och med Cecilia blev irriterad på dem. För jag kunde fan inte rå för det, och pga hur dem betedde sig så resulterade det till att jag fick ännu mera panik istället. Men nu till det värsta, dem ville att jag skulle åka in till akuten, men dem vägra köra in mig?! Alltså vafan eller?! Om dem vill att jag ska åka in så får dem ju också köra mig. Men eftersom att jag hade vaknat upp och eftersom att jag hade fått tillbaks andningen så ansåg dem att dem inte behövde köra in mig, trots att dem ville att jag skulle åka in. Så det slutade med att Cecilia fick ringa o väcka en nära släkting till henne mitt i natten eftersom att jag befann mig flera mil hemifrån, bor ju ungefär 23-25 mil bort, och min pappa bor ungefär 5 mil ifrån där det hände och jag behövde ju in och då hade vi ju inte tid o vänta i ungefär 40 minuter som det tar för honom o åka, så hennes släkting fick köra in oss, vilket jag tycker är helt sjukt. För om dem vill att jag ska åka in så får ju också dem köra in mig, jag slutade ju ändå andas när jag hamna i medvetslöshet och även fast att jag hann vakna upp innan dem var på plats och även fast att jag hann få tillbaks andningen så hade det faktiskt kunnat sluta rätt illa, och just därför tycker jag det är så sjukt hur dem bemötte mig när det var dem som ville att jag skulle åka in.

Hur som helst så kom iallafall Cecilias släkting och hon körde även in oss till akuten. När vi sen går ur bilen så bara jag faller ihop igen, vilket resulterade till att en av dem fick springa in o hämta någon. Dem kom därför ut med en rullstol som jag fick sätta mig i så jag enkelt kunde ta mig in. Inne på akuten sen så började jag känna mig lite piggare och gick på toa. Sedan påväg från toan så börjar paniken komma igen och jag bara faller ihop. Cecilia tillkallade därför på hjälp och dem på akuten hjälpte mig så jag kunde ta mig till sängen igen. Jag minns inte så jätte mycket men Cecilia berätta iallafall för mig att det svartna för mig ytterligare en gång till när jag låg i sängen, det gick inte o få någon kontakt med mig och pga det så tillkallade hon därför dit personal igen. Vaknade tillslut upp och dem började då kolla min puls, dem satte dit en sån där grej på mig som skulle ha koll på hur min puls slog och den slog upp till 150 slag i minuten. Först var den uppe i 100 men sen bara ökade och ökade den ända tills den var uppe i 150 slag, vilket är jävligt snabbt. Man såg till och med utanpå hur snabbt min puls gick. På bara några få sekunder så gick den från 100 till 150 slag. Så sjukt jävla läskigt.

Dem beslutade sig iallafall för o lägga in mig med ett sådant där EKG på OBS enheten över natten för o kunna ha koll på mitt hjärta och för o kunna se om det lugnade ner sig. Men hjärtat fortsatte slå upp till 150 slag i minuten konstant hela natten. Men nästa dag fick jag iallafall åka därifrån, för alla prover dem hade tagit på mig såg bra ut, allt såg bra ut förutom det där med att hjärtat slog upp till 150 slag i minuten. Så det var ju min panikångest som spökade. Men ändå riktigt läskigt när min puls börja slå så jäkla snabbt. Man blev ju själv livrädd, och speciellt när man vet att man föll ihop medvetslös o dessutom får höra att man slutade andas. Jag har svimmat många gånger men det har aldrig tidigare hänt att jag slutar andas när jag hamnar i medvetslöshet. Jag kan verkligen förstå Cecilias panik. Se sin bästavän medvetslös utan andning kan verkligen inte vara en kul upplevelse. Usch alltså. Vet inte själv hur jag hade reagerat om det hade hänt någon av mina vänner. Men jag kan tänka mig paniken man får iallafall. Hur som helst, innan allt det hände så hade vi det iallafall riktigt roligt, som ni nog kan se på videoklippet ovanför denna texten!

Gillar

Kommentarer