Tuff och kämpig dag

Idag har min mamma och min lillasyster Felicia varit här och hälsat på mig lite, var trevligt med sällskap en stund. Dem har varit här varje dag sedan jag kom hit i tisdags och det känns faktiskt väldigt bra att dem kommer. Mormor var även med i fredags och igår och hälsade på så då fick jag träffa henne också. Imorgon kommer mamma och min lillasyster igen och då följer även min storasyster med eftersom att hon kommer till Halmstad imorgon, så då får jag träffa henne också. Dem kommer dock inte förrän 20.00, men det kan vara skönt att få lite sällskap på kvällen också tycker jag. Förövrigt så har dagen idag varit väldig tuff och kämpig, att varje dag tampas med sin psykiska ohälsa och anorexi är ingenting som är lätt, det tar så fruktansvärt mycket energi ur en så man blir till och med helt utmattad. Men jag vet samtidigt att detta är något som jag måste om jag ska kunna bli frisk och fri, då krävs det att man verkligen kämpar och krigar för det är ju inte hjärnspökena som ska vinna, det är jag som ska vinna denna kampen och då måste jag gå emot alla hjärnspöken hur svårt det än må vara och jag har ändå ändrat inställning rätt så fort om man tänker på hur det var för en vecka sen innan jag kom hit, för jag föll tillslut ännu längre ner till botten, det var ett tag då jag klarade av att gå emot hjärnspökena men sen helt plötsligt så hände något, jag tappade mig själv totalt och tog under en månads tid laxermedel i smyg ända till i måndags då jag tillslut dagen efter blev inlagd på psykiatri avdelningen, jag var ofta ute och sprang, jag vägde mig varje dag flera gånger om dagen osv. Sedan kom jag då hit, fick höra att mitt hjärta slog lite för svagt, inte så det blev farligt men ändå lite för svagt och då blev jag helt plötsligt livrädd och fick mig en tankeställare, för jag vet att skulle jag fortsätta såhär så kan hjärtat tillslut börja slå ännu svagare och då kan man tillslut dö och egentligen så finns det faktiskt ingenting bra med denna vidriga sjukdomen. Det finns absolut ingenting bra med den, det enda den gör är o förstöra, det är en hemsk sjukdom som tillslut kan ta död på en och jag tänker fortsätta kriga för det friska och inte för det sjuka. Jag ska tillslut kunna bli frisk och fri igen. Nu är det en halvtimma kvar tills det är dax för näringsdrycken och sen är jag klar med matschemat för idag. Så bara o försöka bita ihop och kämpa.

Gillar

Kommentarer