Två jobbiga dagar

Både dagen igår och dagen idag är väldigt jobbiga dagar. Igår pga att det var exakt ett år sen som jag blev utsatt för det sexuella övergreppet som jag skrev två inlägg om, och idag för att detta är dagen då min morfar skulle fyllt år. Jag vill gråta och jag behöver gråta men jag får inte ur mig några tårar. Kan vara för att jag grät så fruktansvärt mycket igår kanske. Men rätt jobbigt när man känner att man har massa tårar inom sig som man inte får ut. Känns som en stor sten inom mig som inte verkar vilja släppa hur många tårar jag än släpper ut. Det är en väldigt lång väg för mig, en tuff resa som jag måste kämpa mig igenom och jag är långt ifrån i mål och vägen dit är så otroligt lång. Ibland önskar jag att man kunde stänga av sin hjärna, att man helt enkelt bara kunde ta en paus ifrån alla tankar så man slapp tänka så fruktansvärt mycket. För i vaket tillstånd så går min hjärna på högvarv. Jag vill egentligen bara sova bort hela dagarna för o slippa tänka så mycket och för o slippa denna eviga smärtan, för denna smärtan som jag går och bär på äter bokstavligt talat upp mig inifrån.

Det jobbiga med mig är att jag är den personen som har väldigt svårt för o prata med mina nära om hur jag mår. Jag har riktigt svårt för det för jag är jätte rädd för att jag ska börja gråta rakt framför dem. Varför jag är rädd för det vet jag inte. Jag är bara den personen som har väldigt svårt för det och jag tror jag kan tala för väldigt många när jag skriver detta. För det är inte lätt o prata med andra om hur man mår. Sånt är jätte svårt och därför blir det ju väldigt lätt som så att man inte alltid riktigt vet vad man ska svara när man får just den där frågan "hur är det med dig?". Jag vet att jag egentligen skulle behöva prata men det är inte lätt. Det är det verkligen inte. Hur mycket jag än vill prata med dem i min närhet så får jag inte fram det som jag vill säga. Jag får liksom inte fram orden. Jag får inte fram det som gör som mest ont och denna smärtan gör så ofantligt ont.

Gillar

Kommentarer