Varit med om alldeles för mycket

Igår kväll var min mamma, lillasyster, storasyster och mammas man här på sjukhuset och hälsade på mig och jag fick även två presenter av min storasyster. Ett presentkort på MQ och det var då min födelsedagspresent eftersom att jag fyllde år för ett par veckor sen, har nämligen inte träffat min storasyster förrän nu så därför fick jag den i efterhand. Sedan fick jag även en krya på dig present och det är dessa fina tofflorna som ni ser ovanför texten. Tycker dem är riktigt söta och dem är även så jäkla sköna och mysiga att ha på sig. Blev verkligen jätte glad! :)

Vi pratade även lite om min anorexi igår och mamma sa det att det kanske även är bra att jag pratar om allting som varit genom åren. För jag har ju haft mycket problem med mat till och från, och har flera gånger rasat ner i vikt och så, men det var ju först ingenting som utvecklades till en sån här ätstörning med en gång. Men allt började ju egentligen 2010 när min morfar dog, dem som ville fick ta ett sista farväl och det ville jag göra och sedan efter det mådde jag riktigt dåligt, jag svimmade ofta och så, men då hade jag inga sånna här tankar på mat och vikt dock. Men sen året 2014 började det igen och då fick jag lite problem med mat och vikt men jag insåg det väl inte riktigt helt själv, och det var heller ingenting som utvecklades helt och det blev sen bättre och jag åt tillslut väldigt bra igen men sen kom det tillbaks lite och jag rasade ner i vikt och blev skickad till ätstörningenheten eftersom mina anhöriga började reagera med oro, men jag var inte helt 100% ärlig med allting så det ledde ju till att dem bedömde att det inte handlade om någon ätstörning. Sedan midsommar 2015 som jag firade med min bästavän Cecilia så föll jag ihop helt medvetslös och slutade andas en kort stund, det blev också bättre sen så det här med mat och vikt har gått i perioder för mig kan man säga tills hösten 2015 då jag sen blev våldtagen och efter det så börja det eskalera mer och mer men det var ingenting som direkt märktes utåt med en gång, det var egentligen sommaren 2016 som det blev ännu värre och sen någon gång i November 2016 tror jag det var så blev jag skickad till ätstörningmottagningen igen där jag tillslut fick diagnosen anorexia nervosa. Det var ett tag då det gick en del uppåt, men sen ju mer tiden gick så blev jag helt fast i dessa anorexi tankar, var ute och sprang nästan varje dag och för en månad sen började jag ta laxermedel varje dag och jag tog mer än vad man ska också, jag överdosera det och trots att jag varje dag fick ont i magen av det så fortsatte jag ändå ända till förra måndagen dagen innan jag blev inlagd då jag tillslut slängde det. Så det finns nog egentligen en hel del som spelar in i min anorexi.

Jag var ju även från mellanstadiet till gymnasiet mobbad så det är ju egentligen inte så konstigt att det blivit som det blivit med mig. Även min lillebror dog ju för 4 månader sedan också, jag var ju med på sjukhuset och vakade över honom och han dog rakt framför mig och efter det mådde jag ju ännu sämre vilket gjorde att jag förträngde allt annat så det är inte så konstigt att jag mår psykiskt dåligt och det är inte konstigt jag har anorexi med tanke på allt som jag faktiskt gått igenom genom åren och det är absolut inte konstigt att mina tankar kring mat och vikt tillslut eskalera med tanke på våldtäkten som jag blev utsatt för. Jag blev även sexuellt ofredad på min student och just det sexuella ofredandet var något som jag förträngde efteråt, så jag tror det egentligen är bra om jag pratar med dem här på psykiatri avdelningen om precis exakt allt som varit genom åren, tror det kan vara rätt viktigt för jag har egentligen inte pratat så mycket om allt som hänt så jag har nog egentligen mycket inom mig som ligger och gnager. Jag har verkligen varit med om alldeles för mycket.

Men nu hinner jag inte skriva så mycket mer, för nu ska jag och min kontaktperson ta och äta frukost vilket jag har jätte mycket ångest inför. Hjärnspökena är verkligen på mig så fruktansvärt mycket. Men jag ska gå emot dem, för dem ska faktiskt inte få vinna och jag vet innerst inne att jag egentligen är så mycket starkare än hjärnspökena om jag bara ger mig fan på det och personalen här på denna avdelningen är väldigt imponerade säger dem, dem tycker jag kämpar på riktigt bra trots att det är riktigt jobbigt för mig. Dem ser hur tufft jag har det och dem säger att dem blir så imponerade över min enorma styrka och det känns faktiskt väldigt skönt o höra för det ger mig ännu mer motivation till att gå emot hjärnspökena och det är jag som ska vara vinnaren.

Gillar

Kommentarer

nikolinapettersson
nikolinapettersson,
du är en riktig kämpe fina sofia ❤❤
nouw.com/nikolinapettersson
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Det är du med finaste Nikolina ❤️❤️
nouw.com/mittlivsomsofia