Vet inte hur jag ska hantera detta som plågar sönder mig

Förlåt för att jag låter så negativ här i min blogg nu. Ska verkligen försöka göra lite roligare inlägg, men det är svårt när man mår såhär dåligt och jag känner att ingenting är bra. Hur mycket jag än försöker så känns ändå ingenting bra. Jag vill bara dra långt bort för ett tag, bara slippa all jävla press och bara kunna få lägga tankarna på lite annat. Men sen känns det även som det egentligen inte spelar någon som helst roll vad jag gör, för vad jag än gör så finns dem där jobbiga tankarna där oavsett. Jag vet liksom inte hur jag ska hantera allting.

På tisdag ska jag även till psykologen igen och jag vill verkligen inte. Det kommer vara femte besöket där då och enligt henne så kommer det kanske vara sista besöket, trots att jag suttit o sagt rakt ut hur dåligt jag faktiskt mår så kommer det ändå kanske vara sista besöket. Jag känner att jag helt enkelt inte blir tagen på allvar. Det spelar liksom ingen roll vad jag än säger, för ingenting av det jag säger blir taget på allvar ändå känner jag. Det enda jag varje gång får höra är hela tiden "det värsta har ju redan hänt" och ja, det är jag mycket väl medveten om. Men att det värsta redan hänt spelar ingen roll, för oavsett så är detta någonting som föralltid kommer finnas med mig. Det finns inte ett piss som jag kan göra för o få det ogjort vilket gör så fruktansvärt ont för mig. Och bara för att det värsta redan hänt så tar inte det helt plötsligt bort hur jag mår. För jag vet att det värsta redan hänt - men oavsett så finns detta ändå fortfarande med mig i mardrömmarna på nätterna.

Vi pratade sist om att jag på nästa besök kanske kan försöka berätta vad det var han gjorde emot mig under övergreppet, och på så sätt så kanske jag sen kan må bättre, enligt henne. Men det är inte så lätt, det funkar inte riktigt så för mig och hur mycket jag än sitter o förklarar hur jag mår så förstår hon ändå inte. Det har till och med hänt på nästan alla dessa 4 besöken som jag hittills varit på, att jag har fått sitta o förklara saker på nytt, som jag veckan innan redan hade berättat. Hon glömmer liksom det mesta av det som jag säger känns det som, och när hon glömmer av mycket av det jag berättar så känns det ju faktiskt inte som hon ens försöker ta sig tid till o lyssna. För hade hon tagit sig tid till o lyssna på det jag säger så hade hon ju isåfall inte glömt av så mycket, känner jag. Men det kanske bara är jag som överdriver? Mår hur som helst inte bra, men jag ska verkligen försöka göra lite roligare inlägg så inte bloggen blir totalt deprimerande och tråkig.

Gillar

Kommentarer

positiv5barnsmamma
positiv5barnsmamma,
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,