Vet inte vad jag hoppas på

Idag efter jag slutade jobbet så drog jag iväg till kvinnojouren o pratade med hon som jag fått kontakt med där. Hon frågade mig blandannat hur det känns nu efter polisanmälan, och det känns faktiskt bra. Det känns bra att jag tillslut fick kraften att gå till polisen, men det känns även jobbigt också. Det är väldigt jobbigt att gå o vänta på polisens beslut. Hon förberedde mig på att jag kan få gå o vänta ett bra tag innan jag får hem ett beslut. Ibland kan det till och med ta 2 månader beroende på när dem kommer kunna kolla på min anmälan. Sen är det inte alltid det tar sån tid, men hon förberedde mig iallafall på att det kan ta tid. Hon frågade även mig vad jag känner vill hända, om jag hoppas på att det ska gå enda till rättegång eller om jag hoppas på att dem kommer lägga ner det. Hon sa att vissa som anmält hoppas på att det ska gå vidare medan en del som anmält hoppas på att det ska läggas ner eftersom det kan vara väldigt jobbigt att behöva träffa sin gärningsman igen, och helt ärligt talat så vet jag faktiskt inte vad jag hoppas på. Om det skulle gå enda till rättegång så får jag vara beredd på att det kan bli riktigt jobbigt, för rättegång är ingenting som är lätt eftersom att man då blir tvungen att möta sin gärningsman igen som uppenbarligen kommer sitta där o hitta på en massa skit. Så det är säkert något som kommer ta oerhört mycket på ens psyke. Det sägs ju det att en rättegång är som en andra våldtäkt. Men jag vet ärligt talat inte vad jag hoppas. Jag vill få fast honom, men samtidigt så känns det även jobbigt om jag skulle bli tvungen att möta honom eftersom att jag aldrig någonsin vill se det svinet igen, vilket jag dock kommer bli tvungen att göra om det skulle gå enda till rättegång. Han har kränkt mig så grovt och jag skulle inte ens klara av att se honom i ögonen utan att bli så fruktansvärt arg på honom, för sånna känslor som arghet har jag kunnat börja känna. Jag är så jävla arg på honom, jag är arg över hur han behandlade mig och jag är arg över hur mycket han förstörde mig psykiskt samtidigt som jag känner mig så jävla ledsen över hur han kränkte mig. Över hur han kunde tro sig ha rätten till att ta sig friheten till min kropp. Över hur han använde mig som nån slags jävla leksak för sin egna njutning. Pga han så kan jag ofta vakna upp på nätterna i ren panik av att jag hallucinerar honom och pga han så drömmer jag ofta jätte hemska mardrömmar kring allt som han gjorde emot mig, och i mina ögon så är han, ja jag vet inte.. Jag får inte ens fram dem rätta orden...

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229