Vet inte vad jag vill

Jag har sån jäkla beslutångest och jag hade egentligen inte tänkt skriva ut något om detta förrän jag själv känner mig helt säker. Men jag känner nu ändå att det kan vara skönt o få skriva av sig sina tankar och funderingar. Så tänkte ta o göra ett inlägg om det som jag funderar på ändå. Som ni vet så gick jag förra veckan ut offentligt här på min blogg om det där sexuella övergreppet som jag varit utsatt för, för er som inte läst om det så klickar ni isåfall HÄR om ni skulle vilja läsa det jag skrev så kommer ni till det inlägget direkt.

Hur som helst, nu till det jag tänkte skriva. Jag vet inte om jag kommer klara av o bo kvar här eftersom att det var i denna staden som jag bor i som det hände. Jag vet inte om jag känner att jag vill ha närmare till mina närmaste vänner eller inte. Jag har några vänner här också som betyder jätte mycket för mig. Men samtidigt så är jag uppväxt där som jag har alla mina närmaste vänner. Sedan är jag fullt medveten om att ingenting kommer bli bra bara så bara för att jag kanske flyttar tillbaks. För det som hänt har förstört mig och det är något som alltid kommer finnas med mig, men jag har ändå tankarna att det iallafall kanske skulle vara skönt o ha närmare till dem vännerna som jag känt längst. Så jag vet helt ärligt talat inte vad som kan bli bäst för mig. För samtidigt så gillar jag denna staden som jag bor i och jag vill egentligen inte låta han som förgrep sig på mig vinna, vill egentligen inte flytta ifrån denna staden pga en idiot som inte kunde hålla händerna i styr men samtidigt så vill jag.

Alltså allt är verkligen riktigt svårt o förklara. För det känns samtidigt som jag vill bo kvar men ändå inte. Så jag är i en situation kan man säga där jag inte riktigt vet vad det är jag vill. Jag vet inte vart jag skulle få det bäst och ja, jag känner helt enkelt att jag inte vet någonting just nu, känner mig helt förvirrad i mig själv och det känns riktigt jobbigt o känna såhär. Så fort jag tänker på detta så blir jag alldeles gråtfärdig. För jag vet inte vad det är jag vill. Jag känner att hela mitt liv är åt helvete och jag känner mig jätte deprimerad. Jag vet varken knappt ut eller in, och alltså GAAAH FAN! Nu börjar jag gråta också, jag har typ tusentals tankar i huvudet samtidigt känns det som och alltså, jag vet inte ens hur jag ska förklara, allting är bara för mycket. Jag tror det är bättre jag avrundar detta inlägget, för känns inte som jag knappt själv vet hur jag ska sätta ord på allting. Önskar bara så fruktansvärt mycket att jag kunde koppla bort alla tankar för ett tag, men det är riktigt svårt när man känner att man har tusentals tankar i hjärnan samtidigt som tar över totalt. 😢